Folk säger man blir klokare med åldern.

Och de kanske stämmer i vissa fall och ämnen men jag känner det inte riktigt så.

Känns snarar lite tvärt om.

Dock så får jag lite mer insikt hur jag fungerar och vad jag egentligen är.

Är lång väg kvar att gå men kan man få lite insikt i taget så är det ju bra.

Långa lugna nätter på jobbet gör att man kan fundera en hel del.

De som verkligen känner mej vet att jag är polygam vilket ställer till en hel del då det är mkt mkt få människor som accepterar sånt.

Är förmodligen därför jag ställer till det för mej själv så mycket.

Skulle även kunna tänka mej att det är en av anledningarna till att beslut och annat blir så svåra att ta.

Att inte ha någon att bolla saker med som verkligen förstår är också svårt.

Klart jag har vissa jag kan prata med men inte riktigt om sånt här.

Sen så gör några av de jag kan prata med allt för att smutskasta de andra vilket gör de bli svårare och man måste dölja saker ibland vilket är påfrestande.

Och vissa saker skrämmer mej, speciellt press.

Sluter mej totalt vid press.

Är så otroligt mycket som snurrar i min skalle nuförtiden.

Och jobbar hårt för att vara alla till lags.

Ställer mej själv åt sidan åter en gång.

Har i alla fall börjat träna igen och de känns bra.

Denna gång ska ja satsa hårdare än förut på den punkten och försöka fokusera på saker som stärker mej.

Sömn är dock något jag måste jobba mer på och se till att jag verkligen får de jag behöver.

Nätterna på jobbet ger också tankar på andra saker så som individer som nu saknas i mitt liv.

Både djur och människor.

Fäller ofta tårar för saknaden är stor.

Har fortfarande inte tagit mej mod nog att besöka graven för jag vet vad som kommer att hända.

Jag ska dock en vacker dag  klara av det.

Men trots allt kommer du alltid finnas i mitt minne och ha en av de största platserna i mitt   

Ja vad säger man???

Nytt år och nytt helvete.

Jag bli aldrig klok på de här.

Sitter på jobbet med en stor klump i magen och brännande tårar....

Lögner,lögner,lögner.... finns nog inget annat.

Att ja ens började tänka på att de kunde funka igen gör mej otroligt arg och besviken.

Bevisas ju gång på gång hur dum och blåögd jag är som ens kan tro de kunde börja funka igen.

Senast i förrgår (torsdag) kväll trodde ja de men vet nu bättre.

Jag må vara godtrogen men ja e inte helt jävla blåst.

Hälsan vacklar men de e inget at bry sej om utan bara jobba vidare och låssas som ingenting.

Allt e ju redan påbörjat ändå så.

Vikten minskar ju i alla fall alltid nåt.

Har nog läkt hjärnskakningen så pass att de går börja träna igen.

Har abstinens och då ska ja ta ett ordentligt pass, skit samma om nåt gå sönder, kvittar lix ändå.

Passade på att ta på mej en massa extra pass i kväll med så man kan få ihop lite pengar så man kan fly utan att behöva oroa sig för att allt inte löser sej.

Har dock fått göra om lite planer men kan kanske lösa sig ändå när de eventuellt finns andra alternativa personer som kan ta dem.