Har på slutet kommit fram till att jag verkligen förstår hur det är att sitta i en isoleringscell.
Man tassar på tå för att inte förarga någon, ger upp allt man gillar för att ändra ska bli nöjda.
Springer före och efter och ordnar upp allting så andra inte behöver anstränga sej.
Råkar man fråga om man få göra något man själv gillar får man tystnad och dåligt humör tillbaka.
Enklast är nog att bara förlika sig med livet i isoleringscellen och på så sätt få alla andra nöjda och glada.