Förstår inte varför de alltid är jag som ska drabbas? ?
Nu går de verkligen nedåt igen.
De sägs att allting kan gå itu men ett hjärta kan gå i tusen bitar.
Stämmer mer än till 1000%.
Kan räkna på en hand de gånger jag gråtit under vuxen ålder men de senaste dagarna har jag slagit det med råge.
Nådde mina drömmars mål och hittade allt det jag sökt i hela mitt liv och var enormt lycklig.
Så slogs allt i kras på några dagar.
Så nu är man tillbaka till läget där sömn inte existerar, mat är överflödigt och tvivlen bubblar upp konstant.
Va sjutton är det för fel på mej som aldrig kan lyckas???
Kommer dock inte ge upp utan skall kämpa för att de ska bli som de var tänkt och som jag vill.
Vet chansen är extremt liten men detta är verkligen värt att kämpa för!!