Var längesen jag skrev nåt nu.
Ytterligare ett år har gått och inge närmare mina drömmar har jag kommit tyvärr.
Fler operationer har det blivit och komplikationer efter de tyvärr men blir väl bra så småningom.
Få danser har jag hunnit med då jag är för feg att åka själv och någon aldrig vill dölja med.
Längtar så efter att få klä upp mej och få åka i väg på något kul.
Men har insett det inte händer.
Vänner har man inga så sitta hemma i soffan i tystnad är livets melodi tydligen.
Motarbetad på jobbet är en ständig återkommande punkt och gissar de är för att jag säger vad jag tycker och tänker.

Vore skönt å ha någon att dela tankar med ibland.

"Ju äldre jag blir ju svårare har jag att förstå vänskap.
Är som ett matteprov ingen någonsin klarar"