Fördelen så väl som nackdelen med att jobba vaken natt och de är hyfsat lugnt på jobbet är att man har en hel del tid att fundera.
I natt så fundera jag mest på de faktum att jag i hela mitt liv ställt upp på andra.
Fixat resor, köpt saker folk vill ha, skämt bort folk jag tyckt om på olika sätt.
Även om de drabbat mej ekonomiskt eller tex känslomässigt.
Frågan är varför jag offrat så mkt?
Är det ett sätt för mej att försöka bli omtyckt eller är det något annat?
Vet dock att jag blir glad av att glädja andra även om det är genom saker jag inte gillar själv eller som ja tidigare skrev att det drabbat mej tex ekonomiskt.
Slog mej sedan när är det min tur?
När gör någon nåt sånt för mej?
Svaret är aldrig.
Har aldrig inträffat någonsin.
Snarare tvärt om, folk har "pissat mej i ansiktet" rent ut sagt och blåst samt sårat mej.
Och saken är ju den att jag kräver inte ens mkt eller ens dyra saker.
Uppskattning vore trevligt eller att den man bor med kunde anstränga sej lite och städa tex vilket aldrig händer.
De skulle vara betydligt mer värt än alla presenter i världen.
Men är nog som en "vän" sa häromdagen, jag får skylla mej själv.

Många tankar snurrar i huvudet.
Får som ingen klarhet i det hela.
En sak som är säker är dock att alla känslor för det mesta är nu avstängda.
Möjligtvis finns känslan för likgiltighet kvar.
Inget spelar längre någon roll direkt.
Har inte heller någon direkt lust till något alls.
Gör dock de som krävs av mej och gör mitt bästa för att prestera på topp vad jag än tar mej för.
Spelar ingen roll om det är hemma, på arbetet, för vänner, på gymmet eller något annat.
Håller mej till att vara fröken duktig i alla lägen och sätter alla andra först.
Måste ju leva upp till allas förväntningar helt enkelt.
Gud nåde om jag skulle göra någon besviken.
Sen att andra konstant kastar skit på mej är nog bara en del av mitt liv.
Har ju varit så jämt då man försökt ställa upp så är nog så de skall vara.
Och folk gillar inte att ja umgås med andra så då får man smyga och göra undanflykter för att få vardagen att gå ihop.
Allt detta tar en hel del tid av min vardag och gör att jag inte hinner höra av mej till de som kallar sig vän vilket gör jag får skit för det med och en hel del utskällningar.
Jag är helt enkelt en mkt dålig vän som förtjänar att vara ensam.
Men då gäller det att ligga i och jobba hårdare för att verkligen förverkliga alla förväntningar.
Huvudvärken och trycket över bröstet kommer allt oftare för att inte tala om tröttheten men de är bara att ignorera de och kämpa vidare.
Når jag 40 sträcket så är jag glad.