Har kommit fram till att jag måste börja skriva ner mina funderingar då jag inte har en dator i närheten.

Kommer ju aldrig ihåg dem annars.

Börjar bli helt sjuk senil,kommer ju knappt ihåg namn på folk i min närhet ibland.

Vet i alla fall att de är många funderingar på många olika plan.

En fundering som jag kommer ihåg är just den att varför är det okej för pojkar att vara kåta men tjejer ska inte vara det?

Om tjejer har "sug" efter sex så är de slynor och så vidare.

Är det inte ett friskhetstecken att vilja ha sex?

Och bara för att en tjej är kåt eller sugen på sex behöver de ju inte betyda att hon har det med vem som helst hur som helst.

Jodå jag har andra tankar med och vissa är djupare än andra.

Tänker lite för mkt i bland dock.

Men de kanske är ett sätt att rensa på??

Kan kanske vara elak i mina formuleringar ibland med tro jag men jag kör på ärlighet.

Och även om jag kanske är elak,pikar eller liknande så betyder de inte att ja tycker sämre om er utan snarare tvärt om.

Kan vara bra på att tjata med men det är med erat eget bästa i tankarna då.

Fick dock höra i helgen att jag är veckans höjdpunkt och anledning till att personen längtade till jobbet.

Tack G de värmde mitt   ska du veta.Du betyder väldigt mkt för mej med.

Vissa dagar är helt enkelt tyngre än andra,gissar de är så för alla någon gång.

Problemen med min sömn börjar visa sig,känns som de inte är nyttig att inte sova så mkt varje natt i 5 nätter.

Är otroligt trött och alla dessa blåmärken och skador jag har på kroppen som behöver läka tar på kroppens få krafter med,märks om inte annat på läkningstiden.

Vet inte alls vad som händer men tycks inte ha några känslor alls,går omkring och är helt likgiltig.

Liksom bara gör de ja måste och vad som förväntas av mej.

Enda känsla jag kan känna ibland är väl saknad kanske och vissa dagar är saknaden mycket stor.

Har även en önskan om att kunna celldela mej,hade varit nice och skulle underlätta något enormt.

Vore rätt kul att kunna känna glädje igen med och värdighet.

Skulle även behöva glömma en hel del,skulle underlätta livet.

Har fått hör att jag har ett sjukt "ha-begär",kanske är det så,kanske köper ja in saker för att dölja vem jag egentligen är,vad jag känner eller inte känner?

Sitter ibland och klurar på om jag skulle kolla runt efter ett nytt jobb med kanske så man får omväxling och kanske nytändning även där?

Har ju varit på mitt jobb i 10 år nu.

Trivs rätt bra där men vore kul med lite omväxling.

Nån som har ett jobb över??

Kan ju i alla fall säga att jag är glad att jag har min   i mörkret som vet mer än de mesta om mej,personen vet dock inte allt men har haft en del gemensamma/liknande problem och lösningar som jag genom åren.

Önskar bara vi kunde ses oftare...vad vore ja utan dej J??   

Har flera som stödjer mej på olika sätt och det är jag glad för men pga de som skett så kommer jag aldrig vara lika öppen mot någon igen då ja märkt att de får jag igen och saker vänds mot mej,om så efter 7-8 år eller så.

Hade en som jag litade blint på berättade allt för och som nu använder denna info emot mej osv osv,har nog skrivit om de förut.

Måste ju bara säga att lögner,ultimatum och fjäskande står mej upp i halsen   

Mena det du säger eller ge fan i att säga något alls!!

Och nu ett litet mess till blivande 30 åringen,du tror du kommer undan men icke     

Helt otroligt hur mycket som kan vara mitt fel om man får tro andra.

Fick igår höra att jag är psykisk sjuk och behöver hjälp,att jag varit på ställen i helgen jag absolut inte varit trots folk tydligen sett mej där   ,helt otroligt.

Är tydligen även en mycket falsk människa som leker med och sårar alla människor,är en hushora och ett patetiskt fegt kryp.

Ja ni ser vad jag får stå ut med....

Tragiskt då jag verkligen tyckte och tycker om personen   

Svårt dock att umgås med folk som maipulerar en eller åtminstone försöker,folk som bestämt i förväg hur saker och ting ligger till och inte kan ändra sig fast man berättar sanningen osv.

Klippt mej har jag i alla fall gjort,bytt hårfärg samt köpt lite nya kläder.

Nu skulle an bara fått hitta på nå kul men de lär ju inte hända direkt.

Är i stort behov av en massage också samt boka en tid hos naprapaten men de kommer väl innan jag dör gissar jag.

Har märkt att om man ger vissa lillfingret så tar de hela handen.

Bara för att man sagt man kan samåka någon gång behöver de ju inte betyda att man måste göra de på alla eller?

Speciellt inte då man inte känenr personen och inte bör känna personen så nära heller för att de "samarbete" vi har ska funka.

Vaknade i morse och hade fått väldigt bra nyheter så då blev jag glad.

Hoppas bara resten av dagen fortsätter i samma spår.

Håller även på att planera en present till en vän som fyller 30 snart,kommer bli kul tror jag även om personen tror den ska komma undan   

Nu fick ja lite brådis så de blev ett kort inlägg denna gång.

Efter en lång helg är det nu måndag igen.

Gillar måndagar på sätt och vis,kan ju vara för att jag alltid är ledig på måndagar.

Men måndagar innebär också krav som man inte alltid vill ha men samtidigt innebär måndag att de börjar låta i mobilen igen av sms från bekanta som ej kan höra av sej på helger pga deras respektive ej tillåter det.

Så måndagar tas emot med väldigt blandade känslor.

Klurade dock på ihelgen att ja skulle vilja göra något kul,åka till fjällen,fara på kryssning,gå ut och äta,ut och dansa osv osv men som vanligt så sätter ju pengarna stopp för det hela.

Skulle behöva det som omväxling från all skit som är just nu.

Har dock fått mer info ang vissa saker och då både positiv och negativ info som ställer till det i min hjärna och även övrigt lite mer än vad som är nyttig kan jag lova.

Hjärtat är kluvet i flera delar känns de som och jag saknar pirret....

Har just kommit fram till att jag nog är en ganska känslokall människa.

Känner absolut ingenting för i stort sett någonting numera.

Har slutat bry mej helt enkelt och är inte intresserad av något alls känns det som.

När man går som jag gör så hinner man fundera en hel del,ja i alla fall stundvis för oftast så är min hjärna inställd på noll och tänker inte på något alls.

Är helt avtrubbad.
Brukar ju vara en känslomänniska så de är en väldig förändring.

Har dock kommit fram till att jag inte har några vänner,bekanta har jag men inga vänner.

Ingen ja kan prata med om precis allt och då menar jag precis allt.

Inget att hitta på bus och roliga saker med,skratta och gråta ihop med.

Och nej med bus menar jag inte sex!!!

Ingen som finns där vid min sida hur många fel jag än må göra osv.

Visst några av mina bekanta finns där för mej och jag kan prata med dem men ingen vet allt och ingen av dem kan jag berätta allt för.

Mina bekanta har nog med sitt och sina bekymmer,lyssnar dock och försöker råda då de har problem.De måste ju funka åt båda håll så att säga.

Och visst har jag människor som är närmare mitt hjärta än andra men de visar sig oftast att de inte är ömsesidigt.

Har dock haft en sån vän jag kunde berätta allt för som stod vid min sida vad jag än gjorde,trodde jag åtminstone...för nu vänder sig personen mot mej om jag inte gör som denne vill,använder den information denne fått under årens lopp.

Jag har långt i från varit guds bästa barn de ska gudarna veta och det får jag äta upp nu pga den ja trodde var min vän i vått och torrt,den person som inte förstår att de ja gjort för 5-10 år sedan inte görs längre osv

Jag är inte samma människa nu som då.

Visst ha ja kvar min svartsjuka om än den blivit bättre och mer kontrollbar och visst har jag kvar vissa delar från den människa jag var då men mycket har förändrats.

Och jag har fortfarande enklare att umgås med killar pga mina intressen men de betyder inte på långa vägar att jag har sex med dem,man kan umgås ändå vilket många inte förstår.

Har till exempel långt i från samma tilltro till människor,litar inte på någon överhuvudtaget.

Är långt i från lika öppen som jag var förut,är även mer isolerad.

Min livsnyfikenhet är bortblåst.

Kanske är det så att jag är obotlig?

Har börjat fundera åt det hållet i alla fall.

En av mina käraste vänner,ja åtminstone enligt min åsikt,kanske inte ur dennes men...har det i alla fall rätt jobbigt just nu och jag gör som vanligt,trycker undan mitt eget och räcker ut en hand.

Sen om den accepteras eller inte vete sjutton.

Kanske personen bara tycker jag är påflugen och jobbig?

Vet bara att jag och denna person har kunnat prata om allt mellan himmel och jord,skratta och gråta tillsammans och vi har ganska lika värderingar och viljor på livets stig.

Denne person är precis som jag och har svårt för att ta emot hjälp men jag hoppas den förstår att jag endast vill dennes bästa då han betyder oerhört mycket för mej.

Det som suger mest av allt är att personen finns så långt bort...

Kanske vi får mötas på halva vägen,spendera en helg ihop och bara surra   skulle jag gilla i alla fall.

Söndag och måndag var jag en riktig egoist och åkte och gjorde något bara jag gillar och har glädje av.

Var rätt skönt att tänka på annant ett tag och bara ha det trevligt.

Umgås med den bäste av vänner,surra och skratta.

Och jo ja tjatade lite med men vet de inte fastnar men gör mitt bästa ändå   för den goda sakens skull.

Ja lite skäll blev det med men de va fasen i mej befogat,så de så.

Blev dock inte som de var planerat på söndagen utan fick svänga förbi en annan vän för att fördriva lite tid men det var väldigt trevligt det med.

Måndagen blev senare än de var tänkt pga olika omständigheter och avslutades inte lika trevligt då jag fick en massa otrevliga sms.

Fick heta allt från jävla idiot till slyna och hora,mindre trevligt.

Denna dag har fortsatt i stort sett samma tecken,phu   

Har i alla fall lovat mej själv att åtminstone en gång varannan månad göra något helt egoistiskt för mej själv vad de än må vara.

Skiter i vad andra tycker i just den frågan faktiskt.

Och en sak till,ska du finnas i mitt liv så gör de då och hoppa inte ut och in hela tiden för ja blir bara irriterad av att få nåt mess då de passar dej var kvartal eller så!!