Har just kommit fram till att jag nog är en ganska känslokall människa.

Känner absolut ingenting för i stort sett någonting numera.

Har slutat bry mej helt enkelt och är inte intresserad av något alls känns det som.

När man går som jag gör så hinner man fundera en hel del,ja i alla fall stundvis för oftast så är min hjärna inställd på noll och tänker inte på något alls.

Är helt avtrubbad.
Brukar ju vara en känslomänniska så de är en väldig förändring.

Har dock kommit fram till att jag inte har några vänner,bekanta har jag men inga vänner.

Ingen ja kan prata med om precis allt och då menar jag precis allt.

Inget att hitta på bus och roliga saker med,skratta och gråta ihop med.

Och nej med bus menar jag inte sex!!!

Ingen som finns där vid min sida hur många fel jag än må göra osv.

Visst några av mina bekanta finns där för mej och jag kan prata med dem men ingen vet allt och ingen av dem kan jag berätta allt för.

Mina bekanta har nog med sitt och sina bekymmer,lyssnar dock och försöker råda då de har problem.De måste ju funka åt båda håll så att säga.

Och visst har jag människor som är närmare mitt hjärta än andra men de visar sig oftast att de inte är ömsesidigt.

Har dock haft en sån vän jag kunde berätta allt för som stod vid min sida vad jag än gjorde,trodde jag åtminstone...för nu vänder sig personen mot mej om jag inte gör som denne vill,använder den information denne fått under årens lopp.

Jag har långt i från varit guds bästa barn de ska gudarna veta och det får jag äta upp nu pga den ja trodde var min vän i vått och torrt,den person som inte förstår att de ja gjort för 5-10 år sedan inte görs längre osv

Jag är inte samma människa nu som då.

Visst ha ja kvar min svartsjuka om än den blivit bättre och mer kontrollbar och visst har jag kvar vissa delar från den människa jag var då men mycket har förändrats.

Och jag har fortfarande enklare att umgås med killar pga mina intressen men de betyder inte på långa vägar att jag har sex med dem,man kan umgås ändå vilket många inte förstår.

Har till exempel långt i från samma tilltro till människor,litar inte på någon överhuvudtaget.

Är långt i från lika öppen som jag var förut,är även mer isolerad.

Min livsnyfikenhet är bortblåst.