De går verkligen upp och ner måste jag säga.

Kruxet är bara att komma upp ur de djupa dalarna och försöka stanna kvar på de höga bergen,ja eller åtminstone en bit upp om man inte kan stanna på toppen.

Försöker att inte tänka så mycket men de är svårt mycket svårt.

Trodde verkligen inte att den som stod mej allra närmast och varit så stor del i mitt liv i nio år kunnat göra detta mot mej.

Och sen till råga på allt lägga inte se sin egen del i det hela, skulden på mej och smutskasta mej inför alla.

De tar otroligt hårt,mycket hårdare än någon kan tro.

Spelar ingen roll hur mkt skit folk pratar om personen jag kan inte förmå mej att hata den ändå,de går bara inte.

Man kommer ju oftast bara ihåg de bra stunderna,de dåliga har man förträngt.

Jag önskar så att personen kunde se sin del i det hela så hade mna kunnat lösa mycket och gå vidare.

Vet folk är fruktansvärt irriterade på mej att ja inte kan släppa och gå vidare,glömma.

Och det är nog lätt för dem att säga de som inte vet alla fakta,känt alla känslorna och försökt reda ut situationen till allas bästa.

Är fortfarande inte säker på att jag gjort rätt val i livet men de är man väl aldrig gissar jag.

Har i och för sig hittat en sak som får mina tankar på annat håll men då tänker ja ju bara på de i stället och de är inget bättre kan ja lova.

Snöar verkligen in på saker och ting å blir nästan besatt känns de som och det är aldrig bra.

Tar dag för dag så får vi se hur allting löser sig.

De svarta tankarna är kvar absolut,vissa dar mer markant än andra,gör de ja kan för att förtrycka dem.

Sexlusten börjar smyga sig tillbaka sakta men säkert så de kanske blir bra i slutändan i fall ja har tur.

Längtar norrut med men som tur var är det bara ca en månad kvar nu tills jag får åka upp igen.