Tycker de är så otroligt underbart då folk verkar veta vad JAG vill och vad JAG känner,

dock utan att så mycket som frågat mej innan.

Folk har så otroligt svårt att acceptera att jag är polly,vilket jag på sätt och vis kan förstå.

Är ju inte en enkel grej direkt.

Människor är så inrutade på gamla rutiner,så det alltid varit.

Problemet är väl att jag anser att man kan älska flera människor.

Vet jag är knäpp de får jag höra dagligen men så funkar jag tyvärr.

Har alltid gjort och kommer nog alltid göra är jag rädd.

Å ja jag vet att jag kör med dubblemoral.

Har kommit fram till att jag är beroende.

Har aldrig någonsin fastnat och varit beroende av något förut men nu är jag det.

Är beroende av känslor och mina vänner,de mycket få jag har.

Sen att jag engagerar mej så sjukt mkt i folk är nog inte nyttigt.

Speciellt inte då man oftast bara får skit för det.

Börjar dock bli van på att få dagliga utskällningar från höger och vänster.

Allt jag begär i gengäld är stöd eller en kram då jag nån gång behöver det,vänliga ord ibland samt ärlighet och respekt.

Älska mej för den jag är,trots mina fel och brister eller skit i det och låt mej vara.

Låt mej gräva ner mej själv.

Kommer inte göra om mej själv för någon annan.

Och jag är ingen jävla tankeläsare så var rak och ärlig med mej även om du tror det sårar mej.

Håll mej inte över ytan med lögner som ger falska förhoppningar.

Ska de va så jävla svårt??