Låg och klurade på en sak i går kväll.

Hur kommer det sej att man oftast bara minns de trevliga stunderna och att man förskjuter i möjligaste mån de otrevliga?

Är det kroppens sätt att försvara sej från sånt som gör ont?

De minnena finns ju dock där inne i alla fall och förr eller senare så gissar jag att de kommer ut och då kanske inte på ett trevligt sätt.

Ett problem till med att bara minnas de bra stunderna och de bra sakerna är ju att längtan lever kvar och blir svårare att bearbeta bort.

Sen så spelar det väldigt liten roll vad folk säger och tycker då det är en själv som skall bearbeta saken och komma till beslut.

Är man då född i vågens tecken och dessutom är en fegis livrädd för att göra fel och såra andra så är detta en omöjlig uppgift tyvärr.

Läkarbesöket igår gick väl inte direkt som jag hade hoppats på vissa delar.

Får dock en remiss för att åka till lassa och kolla upp mina händer inför ev operation på dem.

Men den andra saken jag ansökte om blev det avslag på.

Från och med måndag så blir det därför att öka träningen.

Ska se om jag kan fixa hjälp i helgen och få upp boxningssäcken samt trampetsen så man kan träna inne då det är för kallt ute.

Ska i dag även beställa hem lite pulver och grejor så ja får mer effekt av träningen.

Nu jävlar ska de bli resultat