Gårdagen var en rätt trevlig dag men oxå en mycket jobbig sådan på flera sätt.

Har svårt att hantera vissa saker men vet jag har inget val.

Drömde en rätt så bra dröm på morgonen som jag önskade kunde bli verklighet men vet det aldrig kommer att hända då det är att kräva alldeles för mycket av andra inblandade.

Har även tagit beslut att jag skall se om jag kanske skall söka hjälp att hantera min svartsjuka samt min frustration över att inte kunna påverka samt att få hjälp att ej bli så otroligt besviken.

Besvikelse är nog en av de värsta känslorna och en av de som kommer oftast tyvärr.

Vet inte om det är jag som väntar mej för mycket av folk eller kanske är jag helt enkelt för snäll.

Vet inte hur mkt längre jag orkar.

Frågan är varför hjärnan skall vara så jäkla överarbetande??

De gör så jävla ont i hjärtat då.

Vill bara krypa in i din stor famn,aldrig krypa ut,bli struken över håret och få höra att allt kommer att bli bra.

Men vet de förmodligen aldrig kommer hända.