Funderar ibland på vad de är för vits med att leva?
Är ju sista valet hos typ alla.
Sitter själv jämt om ja inte jobbar.
om någon mot förmodan skulle höra av sej och vilja göra något vilket kanske händer var fjärde månad eller så är de för att ingen annan vill så man e sista utvägen.
Skulle nån gång vilja uppleva hur det är att ha vänner.
Har trott några gånger att jag har vänner men de visar sig alltid att de är fel.
De pratar med en till de hittat en partner, bättre vän eller så sen bli man bortglömd.
Eller så är de bara "vän" med en för att kunna ställa krav.
Eller för att fiska efter information om andra.
Inte ens familjen hör av sej.
Lite därför jag känner de inte är lönt att ta ut semester.
Lika bra å jobba så kanske kroppen säger upp sej och stänger ner.
Vilket på sätt och vis redan är på gång då anfallen ökat, mer illamående, mindre aptit=mindre matintag osv
Förr eller senare blir jag fri!