Så där ja....

Vaknade upp i morse till den sista spiken i kistan.

Vad är det lönt man ens försöker??

Allt går ändå fel,spela inte så stor roll vad man gör.

Till en viss gräns så gör man de som krävs av en fast man mår dåligt men till slut så orkar man verkligen inte mer.

Var hyfsat glad då jag gick i säng men under nattens oroliga sömn så byttes de ut rätt fort.

Tack för den.

Bli så otroligt bra då man börjar lyssna på andra människor och inte tänker själv.

Kan man inte reda ut sina egna saker utan måste gå å prata med alla om sitt liv och problem så får man också åsikter som gör at tman börjar klura på fel saker.

Tänk på de nästa gång du pratar bredvid mun.

Ja de finns inte så mkt annat att göra,lika bra att ge upp,låta världen bli en bättre plats.

Jag är så sjukt jävla besviken för tillfället.

Dels på mej själv för att jag alltid ska trampa i klaveret och förstöra allt.

Att jag ska överanalysera allt och jaga upp mej själv.

Dels för att den person jag litat på i nio år och som svor aldrig skulle ljuga för mej har ljugit så det bara stod härliga till.

Som ljugit för mej  och utnyttjat mej till den milda grad och jag svalde nästan allt.

Började kolla runt i fall jag på något sätt kunde hjälpa till och lösa situationen då jag led väldigt med min vän och då uppdagades allt.

Varför inte vara ärlig i stället,erkänna och be om hjälp??

Jag erkände då jag ljög.

Jag hade gjort vad jag kunnat för att hjälpa denna person då den betyder så mkt för mej.

Tog otroligt hårt på mej.

Problemet är att skulle denna person höra av sej igen så skulle jag nog försöka hjälpa ändå.

Mår piss just nu men de är väl mitt straff gissar jag.

Jobbigt då man inte har någon att prata med då de gäller allt men man får försöka skriva av sej och lösa det så.

Så är helgen här som jag bävat för.

Har visserligen glädjs åt delar av den men en hel del är jobbigt.

Kommer krävas en hel del av mej att klara av att vara så nära.

Brukar ju få panik bara ja närmar mej stället och nu ska jag vara där en hel helg.

Hoppas bara allt går som det ska så allt är löst sen.

Måste säga att semestertider suger.

Visst de är skönt å vara ledig men de innebär oxå att mitt bollplank ej går att nå periodvis,min solstråle har tillfälligt slocknat och i morgon blir det även radiotystnad från ytterligare en vän i några veckor.

Jo visst vet ja att bollplanket återuppstår, solstrålen lyser igen och min vän återkommer men det är tungt att inte ha någon att vädra saker och ting med då man behöver.

Ser fram emot att svampsäsongen drar i gång snart så man kan gå runt i skog och mark å vädra lite tankar.

Fundera på om man ska göra nån svampresa i år kanske?

Har ju några kurser jag blivit ombedd att hålla i Norrbotten med att planera in.

Vete sjutton om ja ha tid å jobba men till man blivit rik så har man väl inget val.

Hittat skola ja vill gå med i 70 veckor men hur ska man ha råd med det??

Måste ju även säga de är alltid trevligt när folk säger de är ens vänneer men de svarar inte då man messar,de hör inte av sej på väldigt länge osv....

Ja vi får väl se hur de går då vindarna vänder......

Nu var det rätt längesen jag skrev.

Har hunnit varit i väg både till Norrbotten två gånger och till söder en sväng.

Festivalerna var väldigt trevliga och hade sällskap av trevligt folk.

Var dock längesen jag blev så asradar men de funkade de med.

Jobbar denna vecka sen bli de en resa 30 mil söderut igen över helgen.

Ska bli spännande å ja hoppas inget skiter sej.

Har fått förfrågan om jag kan komma till Norrbotten och hålla kurs och funderar på det nu,kanske det går att lösa.

Kanske man skulle passa på att kolla på de jobben man blivit erbjuden där då också.

Är ju dock sugen på ett karriär byte och ska jag jobba med det jag vill måste jag gå skola först.

Vore kul med skola men de kostar ju en hel del pengar.

Ska dock på kurs i slutet av aug en helg,ska bli kul.

Har börjat se fram emot saker igen.

Var ju ett tag sen det hände faktiskt.

Nej du är inte glömd,långt i från.

Tänker på dej alldeles för ofta.

I dag är jag nog mer positiv än jag varit på mycket länge.

Detta är väl första dagen på resten av mitt liv eller??

Tack till dem som stödjer mej efter vägen.

Hade en mycket trevlig helg i Kiruna och hoppas få åka upp till Norrbotten snart igen.

Förändringens vindar blåser sakta och vi får väl se hur det går.

Har lyckats uppdatera mobilen med lite musik nu också men behöver lära mej hur ja få in musik osv på datorn med.

Är ju gammal och fick ej lära mej sånt i skolan  

Nu väntar några dagars jobb sen en resa söderut till helgen.

Hoppas den går bra men tvivlar starkt.

Ska dock göra mitt bästa,mer än så kan man inte göra.

Efter resan blir det lite över en veckas semester igen   

Rensar bland de personliga sakerna både materiellt och psykiskt och känner de är rätt nyttigt.

Tankarna e rätt okuperade för tillfället men dessa tankar är mest trevliga  

en del även rätt komiska så ja kan inte låta bli att skratta eller le.

Känns ovant men jag hoppas de fortsätter så.

Har hört nånstans att man måste satsa och våga för att vinna.

Tänkte köra på den linjen från och med nu,eller åtminstone försöka.

Varför jamsa efter och glädja andra om de gör att man mår dåligt själv??

I hate to turn up out of the blue uninvited.

But i couldn´t stay away,i couldn´t fight it.

I´d hope you´d see my face and that you´d be reminded

That for me it isnt over.

Don´t forget me i beg.

Hur mycket kan man försöka att övertyga en människa innan man ger upp?

Har försökt få denne att förstå,att lyssna och att kanske gå halva vägen var men det är tvär stopp.

Vilket är otroligt synd då denne finns i mina tankar så gott som dagligen och jag saknar enormt.

Vilket denne ej tror på.

Men vad sjutton ska man göra??

Hoppas verkligen denna människa ska förstå hur värdefull den är för mej på många sätt  och att denne behövs i mitt liv men just nu verkar det väldigt mörkt.

Är många mysterier i mitt liv just nu måste jag säga och jag har svårt att förstå hur det kommer sej.

Jobbar några veckor nu innan de är dags för semester igen,kan vara bra då behöver man inte klura så mycket.

Är dock väldigt less på mitt jobb och funderar starkt på att försöka byta.

Har fått erbjudanden om jobb men ej nappat på något än.

Vilja till att öppna eget finns ju med men har ej hittat lämpliga lokaler ännu.

Vi får se vad framtiden ger.

Kom även på häromdagen att det är 30 år sedan i år som jag friskförklarades.

Ska man fira det med en liten fest tro eller ska man bara låta det obemärkt gå förbi?

Glöm aldrig att du är värdefull.

Att du är vacker.

Att för mej så är du allt jag behöver.

Var du än går i livet så finns jag med dej om du väljer att låta mej finnas för dej.

Glöm aldrig att du är värdefull.

Älska mej mest då jag förtjänar det minst

För då behöver jag det mest!!