Mer och mer info kommer fram vilket gör mej mer och mer förbannad.
Hur fan har du mage att göra samma sak en gång till och tro att jag ska svälja de???
Menar du allvar med de du säger så visa de då och lägg ner allt jävla helvete du hållet på med annars blir det tack och hej för alltid.
Hoppas verkligen hon är värd de!!!

FY FAN för lögnare och folk som går bakom ryggen!!!

Vet ja inte gjort mej förtjänt av de men nån gång skulle de vara skönt att få bli omhållen då man sover.
Bli struken på ryggen.
Bli ompysslad och inte måsta va den som gör allt jämt.
Få slippa lögner och svek.
Att folk är raka och verkligen inte går bakom ryggen på en.
Jag är alldeles för godtrogen och de straffar sej gång på gång.

Vem kan man egentligen lita på??
Svaret är ingen.
Inte ens då de verkligen gäller.
Man står helt sonika själv.
Är en sån underbar känsla då man tror man håller på bygga upp förtroendet för folk igen och så pissar de en rakt i ansiktet och visar hur enormt lite man är värd.?
Hur värdelös man kan vara som människa efter alla fina ord de först lurat i en.
Att man är värdefullaste, att man är den underbaraste, det finns ingen annan osv osv
Så går de bakom ryggen på en igen.
DET om nåt stärker ju verkligen självkänslan......NOT.
Blir till att krypa ner till mina jämlikar daggmaskarna och bosätta mej där för evigt.

Är så jävla sjukt besviken just nu.
Trodde du ändrats....

Mitt liv kantas av lögner.
Du säger det gå å lita på dej.
Jo jäklar i min lilla låda ?
Har avslöjat lite för många lögner nu.
och saker som undanhålla vilket gör förtroendet sjunker mer och mer.
och de i sin tur gör ja backar mer och mer från nåt som kanske kunde blivit igen.
Men som ja alltid påpekar du gör dina egna val.
Kom dock för fan inte å säg att du vill ha mej tillbaka då du agerar på detta vis och bevisar de ej går att lita på dej.
Har mer ögon ute än du tror!!

Funderar ibland på vad de är för vits med att leva?
Är ju sista valet hos typ alla.
Sitter själv jämt om ja inte jobbar.
om någon mot förmodan skulle höra av sej och vilja göra något vilket kanske händer var fjärde månad eller så är de för att ingen annan vill så man e sista utvägen.
Skulle nån gång vilja uppleva hur det är att ha vänner.
Har trott några gånger att jag har vänner men de visar sig alltid att de är fel.
De pratar med en till de hittat en partner, bättre vän eller så sen bli man bortglömd.
Eller så är de bara "vän" med en för att kunna ställa krav.
Eller för att fiska efter information om andra.
Inte ens familjen hör av sej.
Lite därför jag känner de inte är lönt att ta ut semester.
Lika bra å jobba så kanske kroppen säger upp sej och stänger ner.
Vilket på sätt och vis redan är på gång då anfallen ökat, mer illamående, mindre aptit=mindre matintag osv
Förr eller senare blir jag fri!

Allt blir bara fel.
Blir isolering nu.
Ställer nog in de två helger ja sett fram emot hela året så bli de minst problem.

Fördelen så väl som nackdelen med att jobba vaken natt och de är hyfsat lugnt på jobbet är att man har en hel del tid att fundera.
I natt så fundera jag mest på de faktum att jag i hela mitt liv ställt upp på andra.
Fixat resor, köpt saker folk vill ha, skämt bort folk jag tyckt om på olika sätt.
Även om de drabbat mej ekonomiskt eller tex känslomässigt.
Frågan är varför jag offrat så mkt?
Är det ett sätt för mej att försöka bli omtyckt eller är det något annat?
Vet dock att jag blir glad av att glädja andra även om det är genom saker jag inte gillar själv eller som ja tidigare skrev att det drabbat mej tex ekonomiskt.
Slog mej sedan när är det min tur?
När gör någon nåt sånt för mej?
Svaret är aldrig.
Har aldrig inträffat någonsin.
Snarare tvärt om, folk har "pissat mej i ansiktet" rent ut sagt och blåst samt sårat mej.
Och saken är ju den att jag kräver inte ens mkt eller ens dyra saker.
Uppskattning vore trevligt eller att den man bor med kunde anstränga sej lite och städa tex vilket aldrig händer.
De skulle vara betydligt mer värt än alla presenter i världen.
Men är nog som en "vän" sa häromdagen, jag får skylla mej själv.