Fick ju höra för ett tag sen att jag kommer få mitt straff samt att mitt helvette började då.

Mitt straff tror jag var att jag blev förälskad i fel man.

 I en man som lekt med mej i åtskilliga månader,ljugit om att han älskade mej och ville leva med mej.

 Han väntade tills jag föll ordntligt innan han började med sitt spel att få mej att må dåligt och brytas ner mer och mer.

 Och föll det gjorde jag helt klart,kanske lite väl hårt då jag inte kan få tankarna på annat håll nu.

Föll gjorde jag också då han slog undan benen för mej och bad mej dra åt helvette efter de att han varit med andra kvinnor.

Allt jag ville var att han skulle lyssna på mej,på mina åsiker,kunna kompromissa samt dumpa den kvinna han hade/har i Härnösand.

Inget av dessa saker var han villig att göra.

Visst jag gjorde många fel,självklart blev jag svartsjuk då jag älskar honom,visst så ljög jag i bland mest för att han inte skulle bli arg på mej.

Ville ju inte göra fel då han blev så arg.

Han säger han aldrig ljög eller dolde något för mej men de tror jag inte på då många saker är väldigt mystiska.

Att han ljugit om att han älskade mej var ju inte så svårt att se då han så lätt kunde gå vidare med sitt liv och inte en gång se bakåt eller ägna mej en endaste tanke.

Vi hade otroligt fina stunder under förra sommaren och hade de bara fortsatt så hade jag varit lycklig och inte tvekat en enda sekund.

Min hjärna bearbetar dessa stunder om och om igen nu och det tar kål på mej.

Han var och är mitt allt,den jag varit vän med i nio år,den jag vänt mej till om jag haft problem,funderingar och annat.

Visserligen så vändes en del av de saker jag sagt i förtroende till honom mot mej då han var arg.

Jag har inte varit guds bästa barn då jag var yngre men jag har aldrig skadat någon,i alla fall inte med flit.

Kan han säga detsamma?? Tveksamt.

Hatar mej själv för att jag inte kan släpa honom och gå vidare.

Plågar mej enormt att han inte ens kan prata med mej,inte är villig att träffas och reda ut allting.

De är min största önskan just nu.